Grabbarna insjuknade i en rejäl förkylning efter hemkomsten från Arjeplog. Detta  har resulterat i korta nätter, förlorad aptit och mickelmackel med medicinering då äldste sonen envist vägrar att äta medicin. När inget annat går ner är det tur att det finns glass och saft. Igår fick barnen glass till mellis och en timme före middan hade äldste sonen önskemål om mer glass. Eftersom han var så trött att han knappast skulle hålla sig vaken till middan så slevade jag upp en matsked glass i en skål som han åt framför TV:n och sedan somnade han på hunden och sov en timme. Kvällen kom och lillebror sov gott när Nataniel kröp väldigt nära mig i soffan och tittade upp på mig tills våra näsar nästan möttes:

N: "Gass (glass) mamma"

Jag: "Igen? Du har ju ätit glass i dag."

N: "Gass mamma!"

Jag: "Ska du verkligen ha mera glass? Du har ju fått glass två gånger redan och nu är det ju läggdags."

N: "Meeen mamma, bara en liiiten gass!"

The boys cought a real bad cold after our trip to Arjeplog. This has resulted in short nights, loss of apetite and fiddling with medicines as our oldest son refuses to take any kind of medicine. When all else fails it’s a good thing there is ice cream and lemonade. Yesterday the kids got ice cream in the afternoon and about an hour before dinner the oldest son requested more. Because he was so tired and probably wouldn’t stay awake ’til dinner I let him have it and afterwards he fell asleep on the dog for an hour. When the night came and his brother was sound asleep he came really close and looked at me so our noses almost touched and said:

N: "Ice cream mom."

Me: "Again? You’ve already had some today."

N: "Ice cream mom!"

Me: "Are you really having more ice cream? You’ve already gotten ice cream twice today and it’s time for bed."

N: "But mooom, just a small ice cream!"

//Cici

We’re back home again after celebrating christmas and new year’s with family in Arvidsjaur and Arjeplog.

Thought I’d show you all what I got in the Advent Swap from Gai:

This is the 24 pressies I got to open every day ’til christmas! And this was the 25:h gift:

THANK YOU SO MUCH GAI!!! I love it all! Every day I’ve been amazed and I’ve enjoyed waking up in the morning knowing I had another gift to open. Again, from the bottom of my heart - THANK YOU!

//Cici

Sista kvällen hos mamma och pappa och jag och mamma smuttar på varsin Irish coffee…

It’s the last evening at mom and dad’s and me and mom are drinking Irish coffee.

//Cici

//Cici

Man ska då aldrig vara riktigt glad!

Berättade ju i förra inlägget att mamma insjuknat i cancer igen. I måndags träffade hon läkare i Umeå som trots allt gav positiva besked och vårt hopp visste inga gränser! Stora stenar lyftes från våra axlar och livet kändes plötsligt lättare igen… Ett tag! På tisdagen kom vår bardrumsexpert förbi och det konstaterades att vattenskadan är så illa som vi befarat - underarbetet är kasst och vi kommer att måsta byta skivor i både väggar och golv. Som om inte detta var nog så lyckades yngste sonen på 1,5 år med konststycket att spräcka mitt näsben på onsdag förmiddag! Vi låg på golvet i deras rum och myste och småbusade lite när han plötsligt tar fart och kastar sig raklång baklänges! Eftersom jag redan låg på golvet hade jag ingenstans att ta vägen - smällen var omedelbar och den var klockren! Det vara bara att packa in ungarna i bilen och skjutsa mig på akuten. Tur i oturen så kom smällen rakt framifrån så de behövde aldrig bryta till näsan. Nån röntgen blev det heller inte eftersom det tog flera timmar innan jag fick träffa en läkare och alla bitar verkade ligga på plats, men en spricka är det alla gånger trodde de. Så här såg näsan ut sent i går kväll i alla fall:

Never be too happy!!

As I told in my last post my mother’s cancer is back so monday she met with the doctors in Umeå and he gave relatively good news and our hope suddenly had no limits! It was as if a huge block of rock was lifted off our shoulders and suddenly life was easier again… For a short while! Tuesday our bathroom-handyman came by and we discovered that the waterdamage was as bad as we feared it would be - We need to replace both floor and walls. As if that wasn’t enough our youngest son, 1,5 y/o, managed to bust my nose wednesday morning. We were on the floor playing and hugging when he suddenly thows himself backwards against me. As I was already lying down I had nowhere to go - He hit me head on, and he hit med hard! All we could do was pack up the kids in the car and go to the emergency room. Lucky me, since it was a direct hit and everything was still in place they never had to put anything back in it’s place. So this is what my nose looked like late last night…

//Cici

Nu är det dags för ett inlägg igen. Mycket har hänt och jag har ingen aning om var jag ska börja! För ett tag sen konstaterades att vi har vattenskada i vårt enda badrum! Då vi som bekant bor i drömkåken ville naturligtvis försäkringsbolaget helst inte ta i saken utan löste ut oss och lämnade oss att fixa saken på egen hand . Vi har åtminstone kommit så långt att vi fått tag på en duschkabin som vi kopplat i källaren så att vi kan duscha när rivningen påbörjas.

Nånstans i samma veva ringde mamma och berättade att hennes cancer är tillbaka, bägge lungorna den här gången, och världen rasade än en gång samman över mig.

Jobbsökandet går trögt och lånebarnet är i flyttartagen med allt vad det innebär med tapetsering, målning, körning och inhandling av diverse möbler och hushållsartiklar.

Nu kommer det roliga!!!! Fick häromdagen ett mycket trevligt paket från Gai som innehåller ( för jag har inte öppnat dem än) alla mina adventspaket i Advent Swap:en! De ropar konstant på mig och jag får verkligen stålsätta mig för att inte börja öppna dem redan nu.

Dagen efter kom ytterligare ett trevligt paket från min hemliga ängel i Stitchers Angel Swap! Och jag säger bara WOW!!!! Vilka underbara saker jag fått! Tack snälla Liége för de fina sakerna du skickat! Jag är förstummad!

Idag åkte hela familjen och min mamma och pappa, som är här på besök, på julmarknad och där hittade jag dessa burkar, är de inte underbara???

Det var i korthet vad som händer hos mig. Ha det så bra där ute!

_____________________________________

It’s time for a blogpost, don’t you think? So much is going on here right now, I have no idea where to start! A while back we found out that our only bathroom was waterdamaged! As you all know we live in a wounderful house where everything is falling apart so the insurance company took one look and descided to buy us out and leave it up to us to fix the problem . We’ve now installed a shower in the basement so that we can keep showering when we start with the renovation.

Around that same time my mother called to tell us that her cancer was back, in both her lungs this time, and once again the world came crumbleing down.

My search for a job has slowed down as motivation isn’t that high and our bonuschild is moving to her own apartement, with everything that means - painting, putting up wallpaper, buying furniture and so on.

Now to the fun part!!!! The other day I had a huge parcel in the mail from Gai containing all my gifts in the Advent Swap! They keep calling out my name and I’m trying really hard not to give in to the temptation!

A day later cam my parcel from my secret Stitcher’s Angel and all I can say is WOW!!!! What gorgeous things that’s been sent to me! Thank you ever so much Liége for all the wounderful things. I love them!

Today our whole family and my parents, who are here visiting, went to a christmas market and I found these jars. Aren’t they lovely???

Well, that’s it, in short, from me. Hope you all are doing well out there!

//Cici

Vet inte längre vart tiden tar vägen! Har haft lite mycket att göra den senaste månaden, bland annat så gick min svärfar bort och det tar ju sitt. Bytte föräldraledighet mot arbetslöshet och plötsligt går all tid till Arbetsförmedlingens aktiviteter och krav på prestationer. Har trots detta hunnit ägna lite tid till syning. Hade en syhelg i slutet på september och inför den sydde jag och min väninna Lotta dessa tofflor till tjejerna.

Ägnade helgen åt att sy ett syetui, en stitcherymapp och lite hemligheter… Bilder kommer snart, de är inte riktigt klara ännu .

Fick idag mail av Lene att mitt paket i Stitcher’s angel-swap:en kommit fram. Detta är vad jag skickade till henne:

På tisdag påbörjar barnen sin inskolning på dagis. Det känns både skönt och lite vemodigt. Tror säkert det går bra och pojkarna kommer garanterat att tycka att det är roligt! Själv ska jag njuta av att få några timmars lugn och ro som jag kan ägna åt jobbsökandet, jag börjar känna att det är dags att börja komma in i nån vettig vardag igen.

_____________________________________

It seems I no longer know where time flies! I’ve been pretty busy this month, among other things my father in law passed away and that takes it’s toll. I traded my maternity leave for unemployment and suddenly all my time goes to the unemployment office’s activities and demands. In spite of this I’ve managed to sew a little. We had a sewingweekend at the end of september and in preparation for that me and my friend Lotta made these slippers to the girls.

The weekend I spent sewing on a sewingcaddy, a stitcheryfolder and some secrets…Photos will arrive soon, they’re not quite finished .

I got mail today from Lene, with notice that my parcel in the Stitcher’s Angel Swap had arrieved! This is what I sent her:

Tuesday the boys begin their daycare. It feels good but also a bit sad. I believe it will be fine and the boys will surely love it! I’m going to enjoy getting a few houres peace and quiet that I can spend looking for a job, I’m beginning to feel it is time to get into some kind of everyday life again.

//Cici

Idag fyller jag år - igen. Kändes som om det var alldeles nyss trots att det gått ett helt år. Tårtorna står i kylskåpet och väntar på eventuella gäster. Jag tror det kommer att bli en bra dag, jag har ju redan hunnit få paket …

Today is my birthday - again. It feels like I just had a birthday even though it’s a whole year ago. The cakes are ready if any guests show up. It feels like it’s going to be a good day, I already got pressies …

//Cici

I går fyllde min väninna Lotta 50 år! Så vi packade in hela familjen i bilen och åkte de ca 10 milen för att gratta henne. Jag, min mamma och ytterligare 2 väninnor hade tagit tillfället i akt och sytt henne en quilt. Som vi kämpade med denna! Vi bor på fyra olika orter i norrland så det var inte helt enkelt må ni tro . Dessutom hade Lotta den "goda" smaken att ringa när vi har allt utslängt på golvet och säga att hon tänker hälsa på… Ni må tro att vi fick panik! Nu lyckades vi avstyra besöket och kunde hålla quilten hemlig och det var mödan värt, Lotta blev jätteöverraskad - och jätteglad när vi dök upp med presenten! Det blev en mycket trevlig dag med många glada skratt och supergott fika. Tack Lotta!

Yesterday my friend Lotta turned 50! The whole family went the 100 km to congratulate her on her big day. Me, my mother and 2 other friends took the oppurtunity to sew her a quilt. And oh how we struggled! The four of us live in four different cities in northern Sweden so it wasn’t easy . As if that wasn’t difficult enough Lotta called when everything is thrown out on the floor to say she was coming for a visit… Imagine the panik! Fortunately we manage to avoid the visit and could keep the quilt a secret, and it was so worth it, Lotta was totally surprised and super happy when we showed up with her gift! It was a very nice day with lots of laughter and plenty of coffe, cake and cookies. Thank you Lotta!

//Cici