…Med lilleman på rummet! Inte för att det var planerat så. Det kom ett nytt barn på salen efter middan, lades i kuvös och sköterskorna sprang skytteltrafik för allt plingande i de olika apparaterna. När Nataniel skulle äta kvällsmålet var det så mycket folk inne på salen att vi inte rymdes. En stressad sköterska kom in med honom och maten och bad oss ringa på klockan när han ätit färdigt för det var typ 13 pers inne på neonatalsalen. Den lilla bebisen behövde opereras och ambulansflyg med sköterska från Umeå stod och väntade på att ta med sig den lille för mer (och bättre?) vård. Så, nu har vi hand om Nataniel dygnet runt, alldeles själva. Blev inte mycket sömn dock. Jag kunde inte riktigt slappna av och låg och lyssnade på alla ljud som sonen gjorde. Hursom, det var skönt att slippa vara inne på salen medans allt detta pågick, vi har sett nog av "elände" under tiden i Umeå.

I morgon tar man bort resten av andningsmedicinen för Nataniel så i nästa vecka åker vi på första hempermissionen! DET känns jättespännande. Kan knappt tro att vi snart är hemma igen!

//Cici

Igår sattes halva andningsmedicinen ut. På fredag försvinner resten och om allt går bra är vi hemma innan utgången av nästa vecka! Hade aldrig trott att det skulle gå så fort!

Igår gjordes Nataniels rum i huset färdigt, sånär som på taklisterna. I helgen måste jag få sovrummet tapetserat så att även vi har någonstans att bo när vi kommer hem. Tur att mormor och morfar, även mamma och pappa, varit effektiva under tiden de varit och hjälpt oss. Jag ser att det finns ett slut på det hela nu. Åtminstone på insidan av huset. Idag åkte min mormor och morfar hem efter ett besök hos barnbarnsbarnet. I morgon kommer förhoppningsvis Nataniels farmor på besök, om hon fått tillbaka bilen från verkstan vill säga…

//Cici

Oj, vet inte riktigt var jag ska börja. Det har ju onekligen gått ett tag sen sist jag skrev. I fredags vid 10-tiden hämtades vi med ambulans på Barn 4 för hemfärd till Skellefteås Barn 14. Nataniel skötte sig utmärkt hela resan hem. Vi blev installerade i ett rum och han i neonatalsalen. Han är för övrigt enda barnet i den salen så gissa om han får all uppmärksamhet! Sen blev det fika med goda vänner och middag på kina tillsammans med "mormor" och "morfar". På lördagen åkte vi hem till huset en sväng, lastade ur bilen och kollade läget. Än är mycket kvar att göra. Tack vare en snäll pappa är nu i alla fall Nataniels sovrumstak både spacklat och målat. De nygamla golven kände vi först inte igen. Trodde för ett ögonblick att de lagt in nya golv istället för att slipa de gamla… Söndagen ägnades åt Gudstjänst och besök av mitt arbete samt mina föräldrar. Mamma är nu mormor på riktigt då hon för första gången hållit i barnbarnet . Även mammas kusin var med och fick hålla. Jag behöver nog inte påpeka att de inte hade lätt att slita sig.

På måndagen turades jag och Janne om att åka till huset. Han åkte ut och putsade väggar som ska tapetseras och jag var dit och målade innertaket klart. Träffade min egen mormor och morfar som just nu är ute i "Rag" för att kratta tomten och rensa ogräs. Man kan snart inte tro att det är samma tomt längre. Morfar hade till och med med sig motorsågen för att kunna kapa träd och buskar.

Idag är det tisdag igen. Läkaren väntar svar på hur hög teofellinhalten är och om han får det resutat han väntar sig så kommer Nataniel mest troligt att trappas ur andningsmedicinen med början i morgon! Sonden åkte idag på morgonen. Nataniel har varit jätteduktig och äter de flesta måltiderna alldeles själv. Nu är det "fri nappning" som gäller hädanefter.

Måste även säga att jag trodde att övergången från intensivvård skulle vara svårare för oss som föräldrar, men jag är glad att vi tog möjligheten att få komma på studiebesök. När vi äntligen kom hit var vi så inställda på alla förändringar så det har faktiskt inte varit jobbigt alls. Både jag och Janne är helt avvänjda från "spriten" och tanken att ta av oss vigselringar har inte ens passerat hjärnan. Det känns jätteskönt. Mer som att han är våran bebis som vi bestämmer över än nån som kan få allvarliga infektioner vid minsta bakterie. Detta hindrar dock inte mamma att hålla andan när de kopplat lös saturationsmätaren för gott, eller att vi antagligen kommer att sova i skift de första nätterna!

//Cici

Nu kommer vi hem. Hem, hem, hem! Äntligen! Trodde aldrig den här dagen skulle komma men nu är den här. I morgon kring 10-tiden på förmiddan så åker vi till Skellefteå. De kommer med ambulans för att hämta lilleman. Inget mer hotellrum, ingen mer äcklig restaurangmat, inget mer NUS! Bara Skellefteå lassarett, familj, vänner och bekanta. Och så småningom vårt eget hus! Vi dansar av lycka! Bilen är fullpackad, finns inte plats för en knappnål ens, det enda vi har kvar är i stort sett kläderna på kroppen. Allt annat är redan packat.

Fast när allt kommer omkring så nog har vi lite resfeber. Man vet vad man har men inte vad man får. Kommer att sakna personalen jättemycket, för att inte tala om alla nya vänner som vi lämnar kvar. Pirrigt att lämna intensivvårdssalen men på det stora hela så känns det jätteskönt att komma hem.

Vet inte riktigt hur det är med internet när vi kommer till Skellefteå, så kanhända det blir lite tyst här ett tag. Ska skriva så ofta jag/vi får möjlighet till.

PUSS & KRAM till alla på Barn 4 i Umeå!

//Cici

Ja, jäsikens vad det smäller i knutarna! De håller på att bygga en ny lassarettsvinge som skall innehålla alla form av mödra-, kvinno- och barnvård, allt samlat under samma tak. I och med detta så gräver de djupt precis utanför Barn 4. Igår hade de grävt fram berget och sprängde första laddningen. Rätt imponerande måste jag säga. Det är flera veckor sen de var runt och inspekterade att alla väggar och fönster skulle hålla för sprängningarna. På förlossningen spikades rutor för och igår lade man jättetjocka sprängmattor av gummi över det hela och tryckte strax efter 17-tiden på knappen. Vi var just då inne hos Nataniel och tryckvågen som kom var störtskön, hela lassarettet lyfte och landade igen. Det kändes precis som det man ser på TV. Idag var det dags igen, men den här gången sa det bara kaboom och yrde lite damm, kändes knappt då de var djupare ner i berget och lite längre bort från själva lassarettet.

Var på ytterligare en shoppingrunda med en väninna idag och var på kvällen till Angelica och grattade på födelsedagen och fikade lite i hennes nya lägenhet.

I övrigt har dagen spenderats med sonen som nu väger 2066 g och är 42,5 cm lång. Han äter duktigt ur flaskan när han är vaken och sköterskorna säger att vi nog inte blir så länge på lassarettet i Skellefteå. Har förövrigt börja säga hej då till alla människor (både personal och föräldrar) som vi inte kommer att träffa på länge, eller kanske aldrig mer *snyft*. Det känns lite jobbigt men samtidigt ska det bli jätteskönt att få komma hem igen.

//Cici

…Är svaret på frågan vi alla ville veta. Men svaret satt så långt inne att det krävdes all vår energi att få fram det. Strax före elva i förmiddags kom en läkare för att tala om at man varit i kontakt med Skellefteå om vår ankomst eftersom de från Umeås sida ansåg oss "färdigbehandlade". De väntade nu att Skellefteå skulle ringa upp och meddela om de kunde hämta (och ta emot oss) onsdag eller fredag. I samma veva kom en sköterska in och talade om för honom att han hade Skellefteå på tråden. Läkaren gick iväg för att ta samtalet och kom sen inte tillbaka föränn efter 15-tiden!!! Jag höll på att bli helt hysterisk över att inte veta. Men nu vet vi som sagt, på grund av personalbrist så kan vi inte få komma föränn på fredag. Så på fredag får Nataniel åka ambulans till Skellefteå medan jag och Janne åker egen bil.

Var ikväll och åt god middag hos vänner. Det är så skönt att få äta gammal vanlig hederlig husmanskost igen så det fattar ni inte!

Imorgon ska Nataniel mätas och vägas igen. Nya hand- och fotavtryck ska tas. Han växer så det knakar!

//Cici

Dessa eländiga läkare. Nu har de sagt att vi åker till Skellefteå före helgen. När vi frågade sköterskan vilken helg de menade (det är ju även Kristi himmelsfärd) så hade hon ingen aning. Det enda hon visste var att man förvarnat Skellefteå om att vi är på väg. Nåja, vi kommer ju hem förr eller senare i alla fall och för att ta det säkra före det osäkra så bjöd vi i alla fall på tårta både till personal och vänner på Barn 4 redan ikväll. Ibland får man ju inte så många timmars varsel innan det bär iväg… En av sköterskorna tog även på sig att luska lite mer kring hemresan och se vart dröjsmålet ligger, här eller i Skellefteå. Vi vill i alla fall hem NU!

Vi hade ju som bekant sett fram emot att få krossa tvåkilosgränsen idag, men Nataniel håller oss som vanligt på halster, 1987g väger han idag. Han var på kvällen väldigt pigg och alert och sög för fulla segel vid bröstet när det var dags för kvällsmålet. Både med och utan amningsnapp… Så än finns det hopp om att amningen ska komma igång.

Igår var vi och hälsade på ett föräldrapar som reda blivit utskrivna. Det blev en jättetrevlig stund med kaffe, kakor och samtal. Skönt att få lämna sjukhusområdet en stund och koppla bort allt.

Även i morgon är vi bortbjudna på middag, hos en gammal Arjeplogare, så är vi bara kvar då slipper vi ytterligare restaurangmat. Inte för att vi äter nere på hotellet längre. När vi betalade matkorten igår bestämde vi att det inte lönade sig att köpa nya eftersom vi snart åker. Köpte lite käk på Ica Maxi och lagar egen mat i föräldraköket istället.

Gjorde ytterligare en shoppingtur idag för att hitta lite varmare kläder till Nataniel som han kan ha i vagnen sen, men hittade inte direkt nåt matnyttigt. Det var väldigt urplockat och den fina overallen jag hade velat köpa fanns inte i mindre storlek än 68. Jo, han växer i den men den var i största laget, Nataniel kan ju inte ha storlek 44 än.

//Cici

Igår var vi bortbjudna på middag hos ett annat föräldrapar. Det blev både förrätt, varmrätt och efterrätt! Supergott!  Efter middagen gick herrarna på krogen och damerna stannade hemma och pratade om allt mellan himmel och jord. Vi kom inte hem föränn efter 02 och var så där lagom möra i morse när väckaren ringde så vi missade frukosten.

Vägde Nataniel  igår, 1897 g - snart spränger vi tvåkilosgränsen! Han har dessutom legat i grimma sen 23-tiden i går och klarar sig fortfarande utan. Vi kommer utan tvekan hem nån gång nästa vecka. Idag var det en mycket stolt far som gav sin son första flaskmålet. Nataniel tyckte det var så gott att han inte riktigt hann svälja undan så det kom ut ur näsan! Han till och med tog tag om flaskan och tryckte in den i munnen så att Janne inte skulle kunna ta bort den.

Shoppade loss ordentligt idag. Har investerat i barnvagn och bilbarnstol, nappar och nappflaskor.

//Cici

Nataniel har idag legat helt utan grimma. Personalen skulle titta till honom på morgonen och då hade han dragit ner grimman till hakan. Eftersom han låg bra till i saturation (syremättnad) så tog de bort den och han låg utan grimma i nästan två timmar utan problem. Han har även legat utan grimma några kortare stunder under dagen och kvällen. Nataniel skrämde dock slag på sin far när han skulle sitta med honom. Mitt i alltihop rasade syret och sköterskan kom rusande och slet Nataniel ur famnen på pappa och började ruska om honom för att få honom att andas igen, gav honom lite extra syrgas (ja, Janne fick också lite då han hållit andan hela tiden och visst var likblek…), sen var allt bra igen. Mamma satt lyckligt ovetande inne på terapin på hotellet och pysslade. På det stora hela så sköter sig dock sonen jättebra, han är ingen vekling trots sin litenhet, det ska ni veta.

Sprang på en mamma som flyttat hem för ett tag sen men som nu var här igen med sin son som har problem med ett öga. De skulle vidare till Örebro för att operera, för vilken gång i ordningen kommer jag inte ihåg (tror det blir tredje eller fjärde) men det måste vara skitjobbigt i alla fall. Åka fram och tillbaka mellan 4 (!!) olika sjukhus och ändå inte få bukt med problemet.

Kvällen har Janne ägnat åt tvätten och en kompis som bor i Umeå och pluggar. Själv har jag suttit med sonen som amningstränat.

//Cici

Har idag väldans ont i nacken. Tur att jag har en man som är duktig på att ge nackmassage, och som dessutom lovat göra just det ikväll.

Nataniel har idag gått in i vecka 34 och är på pricken två månader gammal. Han väger nu 1832 g och är 41,5 cm lång. De har börjat ändra hans kost för att anpassa den till Skellefteås och läkaren säger att han nog helst vill se att Nataniel klarar sig UTAN grimma innan han skickar oss dit. Han (läkaren) tror dock fortfarande att vi kommer att bli skickade till Skellefteå nån gång nästa vecka, Skellefteå ska kontaktas och förberedas på måndag. Vi kommer antagligen närmare slutet på veckan eller i början på veckan därpå, beroende på hur Nataniel fixar att vara utan syrgas. De skickar ogärna patienter under helgen och även torsdagen är ju en röd dag, så vi siktar in oss på onsdag eller fredag… Det ska bli enormt skönt att få komma hem!!!

Har amningstränat även idag och han var klarvaken vid två av tilfällena. Snuttar glatt men har ännu inte kommit på att om han suger så kommer det mer. Nåja, så småningom kopplar han nog.

Janne, som fått stå tillbaka lite på grund av amningen fick idag sitta med sonen i närmare tre timmar! Det var vad pappa Janne behövde och han var mer än lovligt nöjd. Sonen var även han glad och tillfreds över att få vara med pappsen.

//Cici