Idag har min mamma genomgått sin stora operation. 12 timmar tog det så dagen har i stort sett varit en enda lång väntan på att få veta något om hur det gått. För en timme sen ringde min käre far och sa att operationen var över, de hade gjort vad de skulle, alltså tagit bort tumören ur bukspottskörteln, och mamma ligger nu på uppvaket. Mer än så får vi inte veta ikväll. Nu väntar återhämtning och tillfrisknande för min mamma. För mig är det sängen som hägrar - om bara lilltroll vill somna nån gång! För att hålla tankarna i styr under dagen har jag sysselsatt mig med tillskärning av ännu en quilt. Fick ju som bekant en jelly roll i födelsedagspresent av maken och barnen. Den är nu ihopsydd och nedskuren till nya bitar som så småningom ska bli ihopsydd igen. Så här har det sett ut under dagen:

Today my mother went through her big surgery. It took 12 hours so the day has bretty much been one long wait to hear something about how it went. An hour ago my dear father called to let us now that she was out of surgery and they had removed the tumour. More than that we didn’t get to know tonight. Now recovery awaits my mother, for me it’s the bed - if only the little one will fall asleep that is! To keep my mind off things during the day I kept busy cutting fabrics for a new quilt. As you may know if you have been following my blog, I got a jelly roll from my husband and the kids for my birthday. I’ve sewn the strips together and cut them up in new pieces that I eventually will sew together again. Above you can see how my day has been.

//Cici

Har under kvällen efter en hel del påtryckningar bestämt mig för att uppsöka lassarettet i morgon för min onda rygg. Om inte min barnmorska vill ta mig på allvar kanske de gör det på akuten… Hoppas jag i alla fall. Jag har också tagit beslutet att byta barnmorska. Vill ha en som inte nonchalerar mig när jag har ont och som tar mina rädslor och farhågor på allvar. Jag varken hoppas eller tror att den här bebisen kommer att komma för tidigt men det hindrar inte mina hjärnspöken från att sätta griller i huvudet på mig. Dessutom stör det mig att inte blir tagen på allvar och att mina rädslor bagatelliseras. När jag mailade min barnmorska om att jag ville komma tidigare (och helst typ flytta in på förlossningen redan nu ) fick jag svaret att "ta det lugnt, du ska ju gå 40 veckor, eller hur?" Jo, jag tänker gå mina 40 veckor, det tänkte jag förra gången också och vi vet ju hur det slutade. Det är ju inte riktigt så att det är jag som bestämmer när bebisen kommer, det gör bebisen alldeles själv.

Just nu vil jag bara sjukskrivas, något som läkarna i Umeå lovade mig och som läkaren här inte tyckte var nån omöjlighet om jag kände att jag inte orkade med att ta hand om Skrutten. Jag anser att mitt ryggont kvalificerar in under den punkten när jag har så ont att jag knappt orkar lyfta honom. Nu behöver jag bara komma till nån som ser saker och ting i samma ljus som mig, vilket inte verkar bli helt enkelt… Nåja, får se hur morgondagen urartar.

//Cici