I går fyllde Nataniel 2 år!! Vet inte vart tiden har tagit vägen, tycker inte riktigt att jag hinner med, kanske håller jag på att bli gammal . Födelsedagen firades lugnt och sansat här hemma. Han hade ju redan firats under helgen när vi var hos mormor och morfar. Massor av paket fick han öppna och jättefina presenter fick han. Tårta och kakor inmundigades och vi hade en trevlig kväll.

Yesterday Nataniel turned 2!! I don’t really know where the time has gone, can’t keep up anymore, maybe I’m growing old . We celebrated his birthday at home in peace and quiet. He had already been celebrated during the weekend when we were visiting his grandparents. He got to open a lot of gifts and got lots of wounderful things. We ate cake and cookies and had a great evening.

//Cici

Livet rullar på men jag finns fortfarande här, när jag hinner. När inte maken blir utringd på extrashift klockan 22 på lördagkvällarna. Eller när barnen (läs Neo) kommer isäng i lagom tid för att det ska finnas nån kväll kvar. När inte lånebarnet lagt beslag på datorn… och så vidare. Igår somnade jag 23.30, helt utmattad, sur för att Janne blev utringd och trött för att Neo vägrade sova. Skulle bara ligga tyst i mörkret tills han somnade - han vann! Välkommen till föräldraskapet .

Har i alla fall fått prata med mamma på telefon. Har nog aldrig hört min mamma låta så liten och ynklig nån gång. Hon kämpar i alla fall på och hälsar så gott till alla hon känner. Sen är det ju som vanligt - de kan inte göra nåt rätt när det gäller henne. Den här gången är det visst ett dränage som inte sitter som det ska så idag fick hon akutröntgas och i värsta fall måste de öppna upp åtminstone ett litet hål för att sätta slangen rätt. Och som vanligt läker skiten rätt ut i hennes kropp… Pappa kanske har rätt när han säger att mina mamma verkar tåla vad som helst, "ett hagelskott på 50 meter skulle hon nog bara ta som en komplimang" var uttrycket han använde . Jag är böjd att hålla med så som de tjorvat med min mamma. Fattar inte hur hon fixar det, inte för att hon egentligen har nåt val men ändå, jag skulle ha gett upp vilken dag i veckan som helst.

_____________________________________

Life keeps on going and I’m still here, when I can find the time. When my husband don’t get called out to work 10 pm saturday evening. When the kids (Neo that is) go to sleep while there’s still some evening left for me. Or when our bonus-child don’t hog the computer… and so on. Last night I fell asleep 11.30 pm, totally exhausted, pissed because Janne had to do an extra shift at work, and tired because Neo refused to go to sleep. I was just going to lie in the dark until he dozed off, well guess what - He won! Welcome to parenthood .

I got to talk with my mother on the phone the other day. Don’t think I’ve ever heard her so weak but at least she is hanging in there and she sends her best to everyone she knows. As usual they don’t seem to be able to do anything right by her so this time it’s a drainage-tube that’s not in place. She had to have an emergency x-ray today and worst case scenario is that they might have to open her up again, at least a small hole where the tube is to put it right. And as usual all the crap is going right into her body… Maybe dad is right when he sais that mom seems to be able to handle anything, "a shotgunblast from 50 meters would probably be taken as a compliment by her" where his exact words today . I’m inclined to agree concidering the way they’ve treated my mother. I don’t know how she puts up with it, not that she has a choice in the matter, but still, I would give up anyday of the week if it was me.

//Cici

Idag har varit en lååååång dag efter en ännu längre natt. Neo får inte äta sig mätt så jag ammar med 2-3 timmars mellanrum mer eller mindre dygnet runt! Fick honom att äta flaska i morse med Jannes hjälp och utan mankemang. En engångsföreteelse visade det sig. I eftermiddag kom han dessutom på att hans kulle matvägra och vrålade för full hals i närmare en timme innan han somnade av ren utmattning. Varken flaska eller bröst dög. Som om inte det var nog så har han fått för sig att han ska sövas när han ska sova. Jag måste lägga honom i vår säng och krypa ner bredvid och gunga honom till sömns. Inget annat duger, då håller han sig bara vaken och blir skrikig för att han är så trött - men sova, det ska han inte.

_____________________________________

This has been a very loooong day after en even longer night! Neo (our youngest) isn’t getting enough food so I’m breastfeeding him every 2-3 hours around the clock. This morning, with Jannes help, I got him to take the bottle. A one time deal as it turned out. This afternoon he refused to eat at all and spent an hour screaming until he, exhausted fell a sleep. As if this isn’t enough he’s also gotten into his little head that he needs help to fall asleep. I have to put him in our bed and lay down beside him and preferably rock him to sleep. Nothing else will do, then he just refuses to sleep and becomes whiny and cries - but no sleep.

//Cici

Häromdagen var vi på BVC och Neo fortsätter att växa som han ska, 7 120 g och 66 cm lång! Nataniel väger 10,5 kilo han så han växer också en hel del. Neo får dock lite lite mat så nu ska vi börja med smakportioner så att han kanske får i sig det han ska så småningom. Nataniel har blivit sjuk. Han snörvlar och hostar och har feber. Har under kvällen vaknat varje timme och varit ledsen. Hoppas han får sova något under natten och att alvedonen verkar så att febern går ner.

Har sytt klart min första gåva i Stitcher’s angels bytet som min hemliga ängel ska få . Så i morgon kan jag börja på nästa. 

_____________________________________

The other day we went to the child welfare centre with Neo and he’s growing like he is supposed to, 7 120 g and 66 cm. Nataniel weighs 10,5 kilos so he’s also growing alot. Unfortunately Neo does’nt get enough food so now we’re strating with small portions of puree so that he’ll get what he needs to keep growing. Nataniel has gotten sick, caught a cold. He’s caughing and feverish and he’s woken up every hour during the evening crying. I hope he’ll be able to catch some sleep during the night and that the medicine will bring the fever down.

I’ve finished my first gift for my secret angel in the Stitcher’s angel swap so tomorrow I can start on the other one .

//Cici

Vet inte riktigt i vilken ände jag skall börja men så här är det i alla fall:

För "Farmor" verkar det ha löst sig ganska bra. Hon kommer att få ersättning för hunden hon förlorade och schäfern ska utvärderas men aldrig någonsin tillbaka till en "vanlig" familj igen. Visar det sig vara ett lynnesfel så kommer tiken att avlivas. Farmor har dessutom kanske en ny hund på gång - får se vad det blir längre fram.

För "Mormor" går det sämre. När de skulle göra titthålet lyckades klåparna ta hål på en tarm så hon blev raskt sämre. Dessutom tog det ett och ett halvt dygn för dem att hitta vad som fattades henne och sen var de tvugna att göra en totalt "onödig" operation för att laga sitt misstag. Så vad som nu händer med operationen hon skulle göra så fort som möjligt återstår att se. Hon måste i alla fall hinna återhämta sig från denna operation först. Själva åker vi ner till Umeå på tisdag för att hälsa på och få se med egna ögon hur hon ser ut.

Till de trevligare nyheterna kan jag i alla fall berätta att Nataniel tog sina första steg idag. Tre steg helt utan hjälp!

Annars har vi överlevt skolavslutningen och jag har dessutom haft Lotta på besök och fått sitta långa stunder vid min symaskin. Åh, vad härligt det är. Jag känner genast hur sylusten och inspirationen kommer tillbaka!

//Cici

Idag har vi varit på BVC med Neo. 6 105 gram och 60 cm lång, han växer lillkillen! Dessutom sover han allt oftare större delen av natten vilket ju är skönt för mig.

Nataniel har haft en period då han inte velat gå isäng. Vet inte om det är över än men det går i alla fall bättre nu än det gjort tidigare då han varit jätteledsen och skrikig (på Nataniels vis - inte som barn i allmänhet). Annars är han lika glad och go’ som alltid.

Nu stundar en hektisk vecka med besök, skolavslutning och Joypeak. Sen blir det sommarlov! …Och därmed också sommar, sol och värme hoppas jag.

//Cici

Äntligen är det helg igen och jag hade sett fram emot att ta det lite lugnt, hälsa på vänner och bara gassa i solen. Igår var jag dock helt slut och längtade mest till sängen. Fick främmande på kvällskvisten, drack kaffe och surrade och var naturligtvis inte ett dugg trött när det var dags att sova… *suck*

Idag var planen att hälsa på Maria och Johan på eftermiddagen samt handla lite nödvändigheter. Janne fick dock en energi-kick utan dess like och började kratta ihop det sista ute, klippa gräsmattan, trimma kanterna, sätta upp hönsnät till klätterväxterna och fixa staketet som gav vika förra året, även partytältet kom upp. Detta innebar att när han var färdig var det nästan dags för Neo att äta, vi hade båda oduschat och vi insåg att vi inte skulle hinna åka och hälsa på dem. Jag tycker naturligtvis att det var jättebra att allt det där blev gjort, det behövdes och det var bra att han gjorde det när energin fanns. Men, jag blev jättebesviken att vi inte kunde åka till Maria och Johan, jag hade verkligen sett fram emot det. Missförstå mig rätt, jag är jättetacksam men jag hade behövt komma hemifrån och få göra nåt annat en stund. Nåja, de finns ju kvar en annan dag.

Neo växer med raketfart, väger nu 5 730 g och är 59 cm lång! Han har med andra ord snart vuxit ikapp Nataniel, det känns i alla fall så. Nataniel lär sig hela tiden nya saker, det senaste är att vinka och klappa händerna.

Annars plågas vi i värmen. Det är inte nådigt varmt inne hos oss med alla dessa stora fönster som följer solen alla dygnets timmar. Vi har i alla fall hittat ett myggfönster till sovrummet så det är lite svalare där åtminstone.

//Cici

På lördagmorgon packade vi in ungarna i bilen och åkte upp till Sunderbyn för att hälsa på min mamma som ligger på lasarettet. Även Lillebror och hans tjej och min pappa mötte upp. Det blev en trevlig dag med paket och presenter till Neo, och till mamma på morsdag. Fast jag tror bästa presenten var att få träffa oss. Närmare middagstid åkte vi till Lotta med familj där vi skulle få äta grillat och sova över. Jag och Lotta gjorde ett tappert försök att se Eurovision Song Contest men förfasades över den dåliga kvaliteten på låtarna så det blev mest att sitta och prata för att överrösta eländet.

Nån sovning blev det inte tu tal om. När jag väl kommit isäng vaknade Neo och var hungrig och medan jag matade honom vaknade även Nataniel och ville inte somna om. Tog honom med mig i sängen och låg och mysade till tre på natten innan han vek in årorna igen. Hann sova ca 40 minuter innan Neo vaknade igen. Vid 6.30 gav jag upp. När barnen ätit morgonmål och bilen återigen var lastad åkte vi till mamma igen. Det blev ännu en trevlig dag. Tyvärr var både jag och Janne och barnen så trötta så vi åkte redan på eftermiddagen för att få komma hem tidigt och göra kväll tidigt. Inte för att det blev så, Neo hade inga sådana planer alls så klockan var i vanlig ordning alldeles för sent innan vi kom isäng.

//Cici

Igår packade vi ungar och vagn i bilen och åkte in till stan för att gå på vårmässan. Väl där strålade vi samman med Mikke och Anna för att luncha. Det blev ett par trevliga timmar på mässan där vi träffade en del "kändisar" men i övrigt var mässan värdelös. Barnen skötte sig exemplariskt och efter mässan åkte vi till Johan och Maria för att hälsa på en stund. Där blev vi länge! Det var så skönt att komma hemifrån och få träffa min bästaste väninna. Flickorna lade genast beslag på Nataniel och roade honom. Han var go’ och glad och hur nöjd som helst hela tiden vi var där. Neo sov och åt om vart annat men inte heller han gjorde nåt större väsen av sig. Vi var så nöjda när vi kom hem och förundrades än en gång över hur underbara barn vi har!

Tack mina vänner för en trevlig dag, underbart sällskap och god mat!

//Cici

Idag har vi gjort vårt andra besök på BVC med Neo. 4675 gram och 56 cm lång! Han växer så det knakar vilket ju i och för sig inte är så konstigt då han ligger vid bröstet typ dygnet runt och äter. Fick nu rådet att inte låta honom äta så länge och så mycket som han vill. Både för hans skull och för min egen skull.

I övrigt är allt ganska lugnt. Det händer inte så mycket eftersom jag inte hinner så mycket. Dagarna bara försvinner och det känns som om jag mest sitter i soffhörnet och ammar medan Janne sköter både Nataniel och markservice. Dessutom hinner han hjälpa mig med Neo också mellan varven. Jag är bara trött, törstig och gråtmild verkar det som.

//Cici